Knäckt ålningskoden

Finn har snurrat som visarna på en klocka i nästan två månader. Ibland har han tagit sig bakåt också. Så igår knäckte han äntligen ålningskoden och tog sig medvetet framåt för första gången. Några decimeter blev det nog totalt. I dag pratar vi snarare någon meter. Insåg genast att projektet barnsäkra trappor och se till så det inte finns en massa gottigt som typ sopborstar och dammråttor och skräp inom ålningsavstånd blev rätt akut.

Sitta kan han tydligen också. Om han vill. Och det vill han inte. För sitta är tydligen tråkigt. I dag lyckades vi dock få honom att sitta typ 10-20 sekunder helt själv genom att muta honom med att han fick välta klosstorn. 

Nu kan man ju fråga sig varför vi hetsar så mkt kring det här med att sitta. Ungen kommer ju inte ligga på rygg och sprattla när han är 15 år. Så sant. Men jag minns hur jäkla nöjd Signe blev när hon hade lärt sig sitta. Då öppnade sig nya världar. Liksom röja fram bunkar och slevar och vispar och plocka i och ur saker ur lådor osv. Det var Signes absolut nöjdaste bäbisperiod. Höll i sig säkert två veckor, till hon kom på att det nog vore ännu tuffare att kunna gå. Jaja, men det var två bra veckor som jag minns det. Därav sitthetsen.

Men nu ålningspeppen. Grymt jobbat Finn!