Brödil lämnar apstadiet och jag blir anka

Brödils armar har tydligen fram till denna vecka (17) varit längre än benen. Tur att man inte vetat det. Nu har det i alla fall blivit mer människa av Brödil då benen vuxit om armarna.

Jag har börjat vanka fram. Hade hoppas slippa förvandlas till anka. Idag har jag varit hos en sjukgymnast och hon konstaterade att det var foglossningar. Fick köpa ett bäckenbälte som jag ska ha på mig när jag går och står. Det ska hjälpa till att hålla ihop. Tydligen kan bäckenet röra sig ungefär en millimeter i vanliga fall, med foglossnignar kan det röra sig 2-3 millimeter. Jag tyckte det inte lät så mycket, men som sjukgymnastens sa, den procentuella förändringen är rätt rejäl. Fick också en övning som jag ska göra tre gånger om dagen. Annars skulle jag ta det lugnt när det gjorde ont, helst inte bära alls, undvika trappor så mycket som möjligt och hellre gå flera korta promenader än en lång. Vattengymnastik rekommenderade hon också och cykla var bra.

Brödil kommer ut

Då var Brödil offentlig i den stora släkten också. Min pappa hade födelsedagskalas så min mormor, morfar, farmor, farfar, farbror, faster, morbror, tant-vi-känner och kusin var där.

Daniel tyckte vi skulle säga: Det finns de som säger att barnbarn är livets efterrätt, då ska ni bara veta vad barnbarnsbarn är. Men det sa vi inte. De blev glada i alla fall.

foglossning?

Brödil förvandlar mig till tant. Det gör så sjukt ont att gå just nu. Antagligen för att jag var tvungen att gå så mycket på jobbet igår. Idag har jag varit tvungen att gå med båda fötterna på varje trappsteg och jag hade gärna haft större mage så jag hade fått sitta på tunnelbanan.

Vi har invigt mina nya gravidjeans som jag fyndade på Tradera, så lite kul har vi haft jag och Brödil. Ätit våfflor har vi gjort också. Hur mycket måste man sluddra för att få vårfrudagen till våffeldagen?

Grattis

Idag fyller Brödils morfar år. Det är bra, då blir han lite äldre och lite mognare. Hoppas att han har fått födelsedagsmacka. Han har i alla fall fått väldigt mycket ny snö.

Och här kommer ett stort grattis från Brödil!

v 16

Tiden går långsamt, det måste ni hålla med om. Detta är historiens längsta vinter. Brödil är bara 16 veckor och ungefär 10 cm lång. Större än en kiwi alltså, men i övrigt rätt lik just en sådan eftersom Brödil är täckt av ett tunt lager hår som kallas lanugo. Mitt barn har alltså päls. Alla som känner mig vet att jag älskar allt med päls.


Brödil? En människokiwi?

Nej, en nyfödd Panda.

konsumentmakt

Ola Rapace var med i City i torsdags och jag är fortfarande upprörd. Så här sa han angående diskussionen om sexuella trakasserier och övergrep inom teatervärlden:
"Den feministiska kampen måste dock erkänna sina privilegier - annars kommer den alltid riskera att bli avfärdad."
På frågan vad han menar med detta utvecklar han:
"Att knulla sig till en roll, till exempel. Det är mycket svårare för en man att knulla sig till en roll."
Journalisten replikerar:
"För att det är färre kvinnor än män i maktposition?"
Ola svarar helt osammahängande och jag tänker inte se en enda film eller pjäs med den mannen.

oktoberfest

Igår kom jag plötsligt att tänka på att Brödil är halvtyskt. Om några år kommer jag ha ett barn som pratar ett språk som aldrig riktigt kommer bli mitt. Brödil kommer bli både tysk och svensk medborgare har jag och Daniel tänkt. I alla fall om det är möjligt, men det har jag fått för mig. Det är ju inte alla länder som tillåter dubbelt medborgarskap, men jag tror att både Sverige och Tyskland gör det.

Om Brödil blir lite sen och inte kommer förrän i oktober kan han alltid ha oktoberfesttema när han fyller år. Festligt.

100

Som ni kan se på den lilla nedräknaren här bredvid så är det 180 dagar kvar till vi får träffa Brödil. Det kanske inte verkar så speciellt, mer än att det är sjukt lång tid, men det betyder också att graviditeten idag har pågått i 100 dagar. Jubel! Tresiffrigt.

feed me...

Jag har blivit sugen på att laga så mycket god mat de senaste dagarna. Igår blev det pastasås med rökt lax, bladspenat, cocktailtomater och mycket grädde. Idag har jag lagat köttfärspaj. Tur att Daniel sköter disken annars skulle jag känna mig som hemmafru.


Den fantastiska pajen. Men hoppsan, där råkade Brödils nya rödräv med speldosa i svansen smyga sig med, så det kan gå.

Brödil on ice

Det vore kanske festligt om det var någon sorts show som vi nu bjöd in till med paljettdräkter och Daniel som coach i pälsboa, men så är det inte. Det är VERKLIGHETEN. Inte nog med att moderaterna forslade hit all smutsig snö från Danderyd, nu har de också börjat dumpa is här. Glashalt. Det är livsfarligt att gå ut.

I showen skulle nog jag och Brödil se ut ungefär så här.

Undrar om Brödil föds innan valet. I vilket fall, vet jag att Brödil inte kommer rösta på nya moderaterna. Bort det! Bort is. Bort vinter.

barmhärtighet

Jag har en förkylning som vägrar släppa, är inte ens särskilt förkyld, men ont i halsen och rethosta. Daniel tar hand om mig med te och sällskap i soffan. Brödil däremot visar ingen barmhärtighet. Jag sov gott i soffan och missade lunchtiden. Vaknar, men hinner knappt fatta vem jag är förrän Brödil menar att jag försummat mina ät-plikter. Då blir det straff, som tur var finns det inte så mycket att spy upp. Jag hämnas genom att bränna sesamnuggets. Frågan är vem som drabbas av det.

Brödil - Anna 2-0

att göra en skotte

När jag var liten och var i Skottland fick jag höra att männen inte hade på sig något under kilten. Självklart tyckte jag och Pär att det var väldigt pinsamt och lite festligt.


Nu tycker jag att det verkar vara en förträfflig idé, om det bara inte hade varit så kallt. Allting klämmer nämligen åt, underkläder, strumpbyxor, byxor och kjolar. Men om jag kunde göra en skotte, då hade jag kunnat haft de gravidvänliga klänningarna jag fick av Amanda och så kunde magen må finfint.

Idag har jag haft en kjol som jag har lånat av mamma, den funkar bra, men stumpbyxorna är ändå ett problem, trots att jag köpt gravidvarianten. Problemet är ju liksom att då är det meningen att man ska dra upp strumpbyxorna till brösten och hur skönt är det.

Till våren ska jag skaffa mig den här kjolen från sobea.se

den postmoderna kroppen

När jag skrev min uppsats skrev jag mycket om kroppen och vår oförmåga att inse att vi är en kropp. Vi tänker att vi har en kropp och inte att vi är en kropp. I uppsatsen så skrev jag om att sjukdom ofta får oss att inse att vi också är kropp, inte bara ett jag och ett medvetande, utan att det inte går att separera från varandra.

Graviditeten får en också att bli väldigt mycket kropp.

Det här läste jag för några dagar sedan om de förändringar som kroppen just nu går igenom:

De höga hormonnivåerna hos kvinnan börjar nu plana ut och graviditetssymptomen blir därmed svagare. Kvinnans kropp använder dubbelt så lång tid för att smälta maten som annars. Den mat som tidigare tog cirka 50 minuter att bearbeta tar nu 130 minuter! Dessutom absorberas dubbelt så mycket vätska till maten, så det är inte konstigt om man känner sig uppsvälld.

Härligt.

Amanda kom med klänningar till mig idag som jag kommer i så nu kan jag inte stå framför min överfulla garderoben och säga till Daniel med gnällig röst: jag har iiingenting att ta på mig.

8 mars

I dag har vi demonstrerat i rfsu's och Unite for Womens barnvagnsmarsch mot mödradödlighet, det var riktigt mycket folk, många barnvagnar och strålande sol.


När vi var framme vid mynttorget var det lite tal av Sissela Kyle och Kattis Ahlström. Gravid som jag är började jag gråta.

I vissa länder är ett graviditetsbesked som att få ett cancerbesked. En av sju gravida dör i Niger. En av åtta i Afganistan. En av 17400 i Sverige.

Jag lärde mig vad Fistula-sjukhus är. Det om något kan få en att vilja gråta. Där vårdas kvinnor vars underliv blivit helt förstörda för att de blivit gravida när de varit alldeles för unga, eller inte fått någon mödravård, där vårdas också kvinnor som utsatts för grova våldtäkter. Fistula kan bland annat innebära problem med att kunna kontrollera blåsan, vilket innebär dubbelt lidande då detta leder till socialt utanförskap. Jag tänker på kvinnan med blödningarna i förra söndagens evangelietext.


Läs mer om mödradödlighet och rfsu's kampanj.

målbild

Tänk maj. Tänk vår. Tänk solvarmt. Tänk uteservering. Tänk glass.

Bra målbilder när termometern visar -9. Här är en annan målbild, kommer från HM.

Sånt hår ska jag också ha...

Nej, skoja bara. Sån mage!

fler namn att komma ihåg

Har funderat lite mer på namn och mitt favoritnamn för tillfället är Henning. Det funkar i Tyskland också, men Daniel är inte riktigt lika övertygad.

Andra fina namn:
Eskil, Tore, Hjalmar och Erland.

jag bokstaverar: V-I H-A-R I-N-G-E-N T-V

Jag har ingen tv. Daniel har inte heller någon tv. När vi bodde på söder fick vi låna en liten tjock-tv av mamma och pappa, men den var så liten att när man satt i soffan såg man inte texten, så när vi flyttade bestämde vi oss för att vi klarar oss utan tv.

Så ringer radiotjänst.

- Hej, du har inte anmält tv-innehav.
- Nej, jag har ingen tv.
- Men den du bor med har väl tv.
- Nej, vi har ingen tv.
- Har ni ingen tv?
- Nej.
- Har ni en dvd?
- Nej, vi har ingen dvd för vi har ingen tv.
- Så ni har ingen tv...?
- Nej. I källaren har vi en gammal, men vi har ingen tv i lägenheten. (Jävligt korkat att säga detta)

Det går två veckor. Vi får ett brev. "Tack för att du anmält tv-innehav" Say what???

Jag ringer kundtjänst och säger att något måste blivit fel. Vi har inte alls anmält tv-innehav, för vi har INGEN TV!!! Kundtjänstmänniskan säger att det kan hon inte göra något åt utan jag måste logga in på mina sidor på internet för att kunna avanmäla mig. Sånt där faller ju lätt bort och så betalar vi den första räkningen. Public service är ju ändå något vi stödjer. Så betalar jag ännu en räkning, men börjar bli lite sur. Vi har ju ingen TV. Så jag försöker logga in på mina sidor, men får bara en massa felmeddelande. När det tillslut fungerar går det inte alls att avanmäla tv-innehav där. Gahh!!!!

I morse ringde jag kundtjänst.
- Så du har ingen tv?
- Nej, och den jag bor med har inte heller någon TV och vi har ingen dvd, ingen video, inget tv-kort i datorn. Ingen TV. Nu vill jag avanmäla mig och sist jag pratade med er sa ni att man gjorde det på mina sidor.
- Nej, det kan man inte göra...

Varför kan inte bara tv-avgiften gå på skatten om det är så jävla omöjligt att få slippa betala den.

Nu skulle jag ialla fall få papper hemskickade som bekräftade att jag avanmält tvn, men jag vågar inte riktigt tro att vi sluppit ur radiotjänstens klor än...

Brödil goes modeblogg

Efter ultraljudet ville vi fira med att handla något till Brödil. Snygga fårbyxor från Tradera!

offentliggjord

Brödil är på väg att bli offentliggjord nu. Vi har i och för sig berättat för ganska många människor väldigt tidigt och Brödil har väl inte riktigt varit en hemlighet, men ändå lite på något sätt.

Det är klurigt det där med att berätta. För de närmaste ville jag berätta tidigt. Jag ville ha människor runt omkring mig att prata med och glädjas och oroas tillsammans med. Samtidigt var det så nytt och så stort och så overkligt att det kändes konstigt att berätta för kleti och pleti.

En del rekommenderar att man inte berättar före vecka 12 för att det är så stort risk att det blir missfall innan dess och att det då blir jobbigt. Det spelade kanske in till viss del. Samtidigt spelar man då med i hela den här grejen om att det skulle vara något skamligt kring missfall. Oerhört många drabbas, ändå är det något konstigt hysch-hysch kring det. Som allt som har med kvinnokroppen att göra. Så jag har tyvärr delvis spelat med i det dumma spelet men också har det varit för att det är så stort, så nytt, så många tankar att tänka innan man vill dela hur som helst.

Men det är en svår fråga.

det privata är politiskt

Hittade bloggen Skriet från kärnfamiljen av författarna till boken med samma titel. Där stod det klokt om individualiserad föräldraförsäkring.

För mig och Daniel skulle det dock innebära problem, inte för att vi inte tänker vara hemma lika länge, för det tänker vi. Utan för att vi skulle förlora väldigt mycket pengar om vi var tvungna att ta lika många dagar. Det fungerar nämligen så att när man är ledig kan man välja att plocka ut pengar motsvarande 1-7 dagar per vecka. Jag som kommer ha jobbat ihop en sjukpenningsgrundande inkomst kommer välja ganska många dagar per vecka när jag är ledig. För Daniel som däremot kommer ligga på den lägsta ersättningsnivån så spelar det väldigt liten roll om han tar ut alla dagar varje vecka eller ej, det blir ändå en skitsumma. Alltså är det bättre att han plockar ut färre dagar under den period han är ledig, så spar vi dagar och kan vara lediga längre. Hänger ni med? Jag vet inte ens om jag gör det. Det är en djungel.

I alla fall. Om det skulle införas individualiserad föräldraförsäkring skulle det inte göra någon skillnad för oss hur länge vi var hemma med vårt barn. Men det skulle ge oss kortare tid hemma och mindre pengar. Om jag tänker rätt, reserverar mig för att jag kanske är helt ute och cyklar.

Men det privata är politiskt. Och jag tror på ett jämställt samhälle, så jag tror på en delad försäkring.

allt mitt är ditt, allt ditt är mitt

Daniel har ännu inte fått pengar från csn den här terminen, men jag har ju blivit vuxen och börjat tjäna pengar så vi klarar oss fint. Jag har bitchat lite när jag behövt betala hans räkningar. Det är dumt, delad ekonomi är delad även när det är jag som delar mest och jag vill ju dela.

en bild säger mer...