måndag 8 mars 2010

den postmoderna kroppen

När jag skrev min uppsats skrev jag mycket om kroppen och vår oförmåga att inse att vi är en kropp. Vi tänker att vi har en kropp och inte att vi är en kropp. I uppsatsen så skrev jag om att sjukdom ofta får oss att inse att vi också är kropp, inte bara ett jag och ett medvetande, utan att det inte går att separera från varandra.

Graviditeten får en också att bli väldigt mycket kropp.

Det här läste jag för några dagar sedan om de förändringar som kroppen just nu går igenom:

De höga hormonnivåerna hos kvinnan börjar nu plana ut och graviditetssymptomen blir därmed svagare. Kvinnans kropp använder dubbelt så lång tid för att smälta maten som annars. Den mat som tidigare tog cirka 50 minuter att bearbeta tar nu 130 minuter! Dessutom absorberas dubbelt så mycket vätska till maten, så det är inte konstigt om man känner sig uppsvälld.

Härligt.

Amanda kom med klänningar till mig idag som jag kommer i så nu kan jag inte stå framför min överfulla garderoben och säga till Daniel med gnällig röst: jag har iiingenting att ta på mig.