Brödil är på väg att bli offentliggjord nu. Vi har i och för sig berättat för ganska många människor väldigt tidigt och Brödil har väl inte riktigt varit en hemlighet, men ändå lite på något sätt.
Det är klurigt det där med att berätta. För de närmaste ville jag berätta tidigt. Jag ville ha människor runt omkring mig att prata med och glädjas och oroas tillsammans med. Samtidigt var det så nytt och så stort och så overkligt att det kändes konstigt att berätta för kleti och pleti.
En del rekommenderar att man inte berättar före vecka 12 för att det är så stort risk att det blir missfall innan dess och att det då blir jobbigt. Det spelade kanske in till viss del. Samtidigt spelar man då med i hela den här grejen om att det skulle vara något skamligt kring missfall. Oerhört många drabbas, ändå är det något konstigt hysch-hysch kring det. Som allt som har med kvinnokroppen att göra. Så jag har tyvärr delvis spelat med i det dumma spelet men också har det varit för att det är så stort, så nytt, så många tankar att tänka innan man vill dela hur som helst.
Men det är en svår fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar