söndag 23 maj 2010
hon, han eller hen
Vi vet ju inte vad Brödil är för en. Inte temperament, inte ögonfärg, inte hårfärg och inte kön. Jag skriver oftast han i alla fall. Det är för att det känns som en kille. Samtidigt inser jag ju att det är löjligt. Inte "känns" en kille annorlunda. Jag går i den genus-fälla jag helst ville undvika genom att inte ta reda på kön. Jag kan ändå inte riktigt med att skriva hen. Jag är inte van. Det får bli till att göra samma sak som med Gud, växla mer mellan han och hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad som däremot är säkert är att bebisen kommer vara en fantastisk liten sötgris!! Kön är så galet irrelevant, barn är bara barn.
Ja, precis, det är så irrelevant som det bara kan bli. Därför känner jag mig löjlig som alltid säger han... men söt kommer Brödil vara, och vältränad!
Det kanske var skorna som tippade över till ett "han"?
Vi vet ju inte så mkt om den ännu, annat än att den ska födas 11/9 och växer på bra och går under projektnamnet Brödil därför är det ju väldigt intressant att både du och jag väljer ett manligt pronomen. Kan det vara att det oftast är så man gör i svenskan, att om köner inte är specificerat så använder man "han"? Eller så är det bara vår kvinnliga intuition som gör att vi kan känna sånt här(!).
Igår läste jag dock det här: http://trettioplus.blogspot.com/2010/05/en-kvall-sondag-23-maj.html
Och kalla mig pryd men då började jag hoppas på att Brödil blir snoppfri ändå...
(som är av manskön) sa:
... medan jag tänker på henne som hon!
Amanda: Ja, visst är det lite intressant att både du och jag väljer manligt pronomen, funderade också på det där med svenska språket, men för mig tror jag snarare att det är något freudianskt. Alla mina gosedjur som barn var alltid killar, jag hade ett låtsatsnamn och en låtsatspersonlighet som barn: Benjamin. Det är någonting med det manliga könet helt enkelt... men efter att ha läst din länk är jag botad.
Skicka en kommentar