navelchock och vad är det här för frukt?

I helgen fick jag äntligen viga världens finaste bror och Amanda. Kärlek. Trängde in både mig och Bäril i kaftanen och höll på att smälta bort i värmen. Efter vigselakten bytte jag om till svalare klänning.

Så ser jag denna bild på mig och brudparet och blir något chockad. Det där är alltså min navel. Den står ut så mycket att det syns genom kläderna. Herre gud! Vart är världen påväg.

Förutom Amandas klänning så hade Lusen den finaste klänningen av alla. Något italienskt märke på Åhlens City. Dyraste hon haft. Men morbrors bröllop går man inte på varje dag. Köpte storlek 4 år för de där italienarna brukar vara rätt små. Passade perfekt.

Jag var nervös innan vigseln. Nervösare än vanligt med folk man känner och en bror och en Amanda som man vill ska få det precis så bra som de vill ha det. Sen var jag ju lite nervös för hur Lusen skulle uppföra sig. Hon var varm och trött och klängig innan det började.  Jag och Daniel hade preppat med mjölk, russin och sitta mormors knä och att vi skulle göra slängpussar om hon saknade mig. Mormorn fick sig en utskällning (sorry) precis innan vigseln för att hon hade börjat med mjölken innan vi hade startat, men mormor och Lusen hade allt under kontroll. Signe var lugn, nöjd och knäpptyst, med ett undantag. Precis efter tillkännagivandet, alltså "nu är ni man och hustru", så tar hon upp någon sorts torkad frukt, ej ett russin och utbrister högt: "Vad är det här för frukt?" Känsla för timing. Jo, men visst. Toastmasterns tal avbröt hon genom att prutta med munnen mot min arm.