Signe

Hon är här. Kärleken.

psalmer, körsbärstomater och värkar

Nog gör det ont alltid. Men när det inte gör ont känner jag mig nästan som vanligt. Förutom den där blöjan då. Daniel spelar gitarr. Mellan värkarna äter jag körsbärstomater. Hittills är det fint allting.

Två nya kompisar

Mina två nya kompisar. Vuxenblöjan och tens-maskinen. Tur att vi hann fixa en tens. Den känns bra hittills.

Nu är vi hemma och snart ska jag skicka iväg Daniel att köpa pizza. Vi stannade till på konsum och laddade upp med juice, proviva, smoothie, gifflar, bullar, risfrutti, lakrits och körsbärstomater.

Allt såg bra ut på sös, de gjorde en ctg-kurva och Brödil sparkade och hade sig. Huvudet var någonstans mellan fixerat och ruckbart och några sammandragningar/värkar kunde avläsas men inte tillräckligt regelbundna eller täta. Vi fick med oss en packe stora blöjor och sen fick vi åka hem.

Det blir en lång dag. Här ska vilas, om jag lyckas hålla fokus så kanske det blir en film. Men jag tänker inte röra mig från soffan förrän värkarna har kommit igång ordentligt. Tror inte ett dugg på att promenera igång det hela. Vill ha mina krafter kvar till den verkliga matchen.

Om inte värkarna kommit igång av sig själva och allt ser bra ut fram till dess så blir det igångsättning på lördag. Vi har en tid klockan 12. Men då blir det tyvärr vanliga förlossningen och inte Södra BB. Det är en värdslig sak. Det kan jag ta nu när Brödil är så fin och kommer tidigare så att jag slipper bli tokig.

vatten, stan är full av vatten

Det här med att vattnet går, det är ju inte bara så att det går en gång. Det bara kommer mer och mer. Stan är full av vatten...

Ligger på soffan och håller tummarna för att värkarna ska komma igång också. Har pratat med södra BB och ska snart ringa tillbaka igen för att få en tid nu på förmiddagen för en liten koll.

Har ätit frukost och känner mig lugn.

Daniel reagerade på vattenavgången med att hoppa in i duschen. Vet inte vad det behovet kom ifrån. Själv skrattade jag mest.

kiss i sängen och ha det bra

Nej. Det var vatten. Riktigt mycket vatten. Det blir inget septemberbarn inte. Brödil älskling, kom!

tokig?

Jag bakar igen. För tredje dagen i rad, denna gång solrosfrallor. Jag bakar som om man inte längre kunde köpa bröd. Jag tror att jag håller på att bli lite tokig.

Ett annat tecken på detta är att jag gick med på att köpa älg-tyg att ha som draperi i vardagsrummet. Jo, min fina tysk ville ha älgar och jag sa ja.

Sen köpte jag söta tassar med ludd till Brödil också. Vant-tassar från Åhléns.

sötsug

Jag har bakat lite. Tror det är hormonerna som härjar. Igår bakade jag mammas mörka filmjölksbröd. Idag blev det onyttigheter.

Inte kan man väl missunna den här lilla magen en liten chokladmuffin...

... eller tre?

TENS

Idag har vi varit hos en sjukgymnast och fått hyra en TENS (transkutan elektrisk nervstimulering). En liten maskin som ger små elstötar. Känns som massage, mycket skönt. Inga biverkningar och man styr smärtlindringen helt själv. I natt hade jag rätt mycket förvärkar, så får hoppas att de kommer tillbaka ikväll så jag får prova den lilla maskinen.

v 38

Färdigbakad. Nu händer inget mer. Nu väntar vi bara.

På vårdguiden står att man inte vet vad som sätter igång förlossningen, men forskningen pekar på att det är barnet själv som bestämmer när det är dags. Min känsla är att det dröjer ett tag till. Åtminstone till september. Det verkar som om de flesta har känslan att de ska föda lite tidigare, antagligen för att man längtar så, men att man ändå försöker ställa in sig på att det blir efter bf. Jag är oerhört dålig på att ställa in mig på att det ska bli efter. Jag kommer bli galet arg. Det är respektlöst att låta folk vänta så.

Läser i en bok om förlossning om hur kvinnor skattar sin förlossningssmärta. Skrämmande läsning. I jämförelse med annan smärta är det bara fingeramputation utan bedövning som får samma höga värden som förlossningssmärta. Sa jag att jag var redo?

Samtidigt beskriver oerhört många förlossningen som det mest fantastiska de varit med om. Så, fingeramputation... jag längtar.

Sensommardopp

Idag är det verkligen sensommar och vi var vid Hellasgården. Fortfarande 20 grader i vattnet, varmt när solen lös, men samtidigt höstkallt i luften på något sätt. Daniel badade i alla fall.

Brödil varnar.

I fredags var vi på föräldrautbildningen. Natten till fredagen vaknade jag med regelbundna sammandragningar/förvärkar klockan två. Först med 5-6 minuters mellanrum, men när jag gick upp vid fyra så var det 3-4 minuter mellan. Det var helt klart mer än sammandragningar, det gjorde ont, men det var inte ajaj-jag-tror-jag-ska-ha-barn-nu-ont. Klockan 8 var det fortfarande regelbundet. Det var lite svårt att koncentrera sig under föräldrautbildningen och efteråt sa jag till barnmorskarna att jag hade regelbundna sammandragningar. Vi fick träffa en läkare som konstaterade att livmodertappen var mjuk och att det kunde komma igång när som helst, men att det också kunde stanna av. Jag var konstigt lugn, kände på mig att det inte var dags, men Daniel fick lite panik över att vi inte packat väskan till förlossningen.

Sammandragningarna höll i sig hela dagen, men kom inte lika ofta efter ett tag och på kvällen lugnade de ner sig helt, vilket var tur, för om Brödil hade bestämt sig för att komma hade vi varit en dag ifrån att få föda på södra BB. Idag är det dock fritt fram. Komsi, komsi.

Eller, vänta till september, vi ska ju hinna köpa tvättmaskin och micro först och idag ska vi storhandla på Willys och baka pizza med Malin, Jonas och Alva.

Uppdateringar sen sist

I veckan har vi varit hos barnmorskan igen, näst sista gången förhoppningsvis. Det var vår vanliga igen. Vi sammanfattade graviditeten och skrev lite inför förlossningen. Sen mätte vi magen och Daniel fick lyssna på hjärtljuden i en trätratt.

Vi har också varit på del tre av fyra av föräldrautbildningen. Vi pratade amning och barnmorskan sa att vi kunde försöka få ut råmjölk i vecka 38. (Amanda - sluta läs!) Sagt och gjort. Idag är det vecka 38 och vi kan konstatera att någonting är det i alla fall som brösten har börjat producera.

När vi träffade den andra barnmorskan sist så tyckte ju hon att Brödil var fixerad, men nu så var hon ruckbar. Jag blev lite besviken, men insåg sen att det ju ger hopp om att hon kan sjunka ner en bit till och sluta pressa så brutalt på mina revben.

Sf-måttet fortsätter att följa sin kurva, förra gången med den andra barnmorskan var det lite mindre, men det handlar nog mer om att det är lite olika hur olika personer mäter. I övrigt har det legat mitt mellan snittet och övre kurvan hela tiden.

v 37 i siffror blir så här
sf 35
vikt +11,1
blodtryck 120/60

Magen i v 37

v 37

I söndags gick vi in i vecka 37. Inte mycket nytt händer, bara tillväxt. Jag känner mig lite lurad sen förra veckan. Då skulle magen börja sjunka och trycket mot revbenen minska. Hey, säg det till min bebis. Här minskar inget tryck och Brödil ligger ju redan med huvudet nedåt och fixerad så tror inte att jag kan hoppas på någon ytterligare lättnad tack vare fixering heller.

Vårdguiden skriver om att det är vanligt att man blir försjunken och får svårt att sova. CHECK!

Skärgårdssommar

Jag har aldrig varit särskilt mycket i skärgården förut, men tack vare att Tyska kyrkan har ett stort hus på Nämndö har vi nu två år i rad fått vara där och bara njuta av sol, bad, glass, utedass, fina människor, mygg och skärgårdsodlade grönsaker.

Gravidtaxi på skärgårdsvis. Jag har inte gått många meter måste jag erkänna.

Daniel var väldig stolt över sin fina idé och jag fick, eftersom det var grymt skönt att slippa gå, bita ihop om stoltheten och le glatt mot alla vi mötte som kommenterade och ville boka nästa tur.

Bita ihop om stoltheten var det. Jag och treåringen åker vagn.

Närproducerat. Morötter, bönor, gul squash, sallad, gurka, färskpotatis och lammfärs från gårdsbutiken. Allt producerat på Östanviks gård på Nämdö.

Kasta macka, ytterligare ett skärgårdsnöje.

Skärgårdshönsen umgås med min taxi.

Rabarberkompott på husets egna rabarber, med grädde och mynta. Mums!

Ryggövningar för stela killar

Badbilder från Nämndö

Jag är en badkruka. När jag väl badade gjorde jag det naken så på mig och Brödil får ni inte se några badbilder.

Är jag tokig? Ska jag verkligen bada?

Seriös uppvärmning

Mindre seriöst badskutt

Snygg volt fotad några sekunder för sent.

Dyka kan han också!

SemesterBrödil

Brödil har varit på semester. Först på Västtorp och blivit bortskämd med god mat, fantastiska lyxfruktsallader och Scnhauzerhäng. Jag blev dock inte bortskämd när det kom till antalet sovtimmar. Sen åkte vi till Nämndö, där vi har badat, ätit gott och sovit dåligt, men sammantaget haft det underbart.


Leeloo ligger obekvämt och förstår inte alls varför jag svalt badbollen. Förstår iofs inte jag heller. Jävligt onödigt, hade räckt med en liten bebis bara.

Nu är det skönt att vara hemma. Åt förortspizza när vi kom hem och har inte orkat röra mig ur soffan på två timmar. Ska bli skönt att sova egen säng inatt, om jag orkar hålla mig så länge...

v 36

Vecka 36 och livmodern firar att den är på topp, nu kommer den inte växa mer utan sjunka. Nu ska det bli lättare att andas snart, vilket jag ser fram emot. Mängden fostervatten kommer inte heller öka, även om det hela tiden produceras nytt och byts ut. Dock kommer det bli ökat tryck på urinblåsan. Inte lika festligt.

På vårdguiden står att det är dags att börja ladda med kolhydrater, så idag har vi ätit pannkakor till lunch och pasta till middag.

Idag har jag haft min första semesterdag och på tisdag börjar Daniels semester, yey!

Boa på balkongen

Jag har aldrig haft någon mysig balkong. I sommar har vi vattnat både på grannarnas och föräldrarnas fina balkonger och jag har blivit lite avundsjuk. Så jag har faktiskt balkongboat. Först gick det inte så bra. Mitt i den tropiska hettan köpte jag blommora som fick något av en chock och dog nästan. Jag gravidspårade och grät tröstlöst. Hur skulle det gå för Brödil om jag inte ens kunde ta hand om några krukväxter. Daniel tröstade mig tillslut med att han faktiskt fått en liten konsumbasilika att överleva flera månader. Den är dock lite blek, men jag lät mig övertygas. Brödils pappa fixar blommor alltså fixar vi Brödil.

Snipp- eller snoppkläder

Brödil har rätt mycket kläder till den första tiden nu, men i veckan har hon fått en liten orange kofta.Den är inköpt på H&M. På kvittot stod Baby pojk. Nu undrar jag hur de har tänkt här. Hade det inte kunnat räcka med att skriva Baby. Varför är en orange kofta avsedd till en pojkbebis. Varför skulle jag behöva hjälp med att veta om koftan är tänkt till en kille? På vilket sätt gör den där lilla, lilla snoppen att pojkbebisen kommer klä i denna kofta? Varför kan/bör/ska man inte sätta den på en bebis med snippa? Och om man nu kan/får/ska det. Varför står det då Baby pojk och inte bara baby?

Här är fina Puh-strumpor med öron som Brödil har fått av tant Amanda. Hon hade visat dem på sitt jobb och fått den bekymrade kommentaren. "Vad händer om bebisen är en kille då?" Ja, vad händer då? Kommer snoppen skrumpna ihop och ramla av om vi sätter på Brödil rosa strumpor? Vad är ni oroliga över?

Jag undrar om det finns särskilda snipp- eller snoppblöjor. (Oj, bara jag inte ger blöjtillverkarna dumma idéer nu.) Blöjan rör ju ändå vid den lilla detalj som skiljer oss åt, inte kan den då vara samma för tjejer och killar om inte ens strumpor och koftor kan vara det. Eller?

Absurt var ordet, sa Bull!

Brödil ska få alla färger och alla möjligheter. Jag är lite sugen på den här boken:

Blocketfynd

Det är lite segt att vara sjukskriven och vilja göra saker men inte riktigt kunna för att det gör ont. Fotografiska museet igår och presenthandling till ett bröllop på NK igår var i mesta laget. Idag måste jag in till jobbet och fixa min sista lönerapport och sen åker jag till Västtorp och gosar med Leeloo.

Jag har gjort ett blocketfynd idag. En Babybjörn Active bärsele, till det överkomliga priset 500 kr. Tror den kostar runt 1400 ny. Dessutom fanns den att hämta i Björkhagen, fem minuter med cykel. Hur bra som helst.


Vesslan är inte lika imponerad, men det var mest för att hans svans och min mage var tvungna att konkurrera om rätt lite utrymme. Så här sitter bebisen när den är lite större och tittar utåt. När den är plutteliten har den ansiktet in mot ens kropp och man fäller upp den ljusgröna fliken som stöd för huvudet.

ett barn blir till

Idag började Daniel inte förrän kl 12 så vi hann gå till fotografiska museet på förmiddagen. Lennart Nilssons bilder "ett barn blir till" fanns där. Det var fint. Livets mirakel.

Daniel drog mig på sin longboard från slussen så jag slapp gå, fick lite kramp i vaderna, men helt klart skönare än foglossning och sammandragning.

Brödils vänner

Jag skulle gärna ha en liten hund, eller en liten katt, eller bara något med päls att klappa på. Just nu är det inte realistiskt, men någon gång. Fram till dess får det vara låtsatspäls för mig och Brödil. Här är Brödils vänner:

Vesslan, favoriten.

Tema pingvinfåglar.
Från vänster: skallra från H&M, rättvisemärkt pingvin från affär vid Nytorget som jag fick av Daniel när vi varit förlovade i ett år, mjuk pingvin från pressbyrån Huddinge sjukhus och fingerfågel från München.

Tema: Röd-vit-svart
Från vänster: Rävspeldosa från IKEA, Kalikå-kanin inköpt efter första jobbiga RULet och så rättvisepingvinen igen.

Tema: fingerdjur och svart-vit-gul
Från vänter: Tiger-Harry från Berlin vid Gedächniskirche och fågeln från München

paket, paket!

Jag är barnsligt förtjust i paket och vi får ganska ofta paket från Tyskland från Daniels mamma. Det är alltid roligt att öppna dessa paket för det är alltid små överraskningar i dem. En gång hade det runnit ut massa salt i hela paketet, det var en överraskning för posten. Saltet var från en gruva som ligger precis där tyska staten vill slutförvara kärnbränsle. Så det är motståndssalt. Tror Jesus skulle tyckt om det. Vi ska vara väldens salt.

Igår fick vi ett paket igen. Det innehöll två olika avslappningsbadoljor till Daniel och hans rygg och en skiva med bilder som Dieter tog med sin systemkamera när vi var där och hälsade på.


Fin bild på Brödils farmor och pappa. Själv är jag inte riktigt med.


Brödil i form av en stor limpa.

Den här har Daniel tagit på mig...

... och den här tog jag på Daniel. En av mina favoritbilder, på kärleken, tryggheten, livet.

magrapport

Har av hänsyn till en tant vi känner inte visat särskilt många magbilder, men här kommer ändå en liten rapport. Jag skyller på hormonerna, plötsligt bara har man ett behov av att ta bilder på sin mage och lägga ut på internet. Galet, men vad säger man inte om gravida kvinnor.

Så här kommer en jämförelse mellan vecka 13 då jag var omåttligt stolt över att magen hade börjat synas (va, var?) och nu i vecka 35.

v 35

Brödil har nu fått så långa fingernaglar att hon kan riva sig själv. Vi får hoppas att hon också har fått så många hjärnceller att hon låter bli det. Brödil är ungefär 45 cm lång och väger runt 2600 g. I början är längd och storlek mycket mer lika för alla bebisar, men nu på slutet kan det växla mycket mer. Jag vägde bara 2700 när jag föddes fem dagar för tidigt, men jag tror Brödil kommer vara lite större än jag. Jag hoppas bara att det inte blir en femkilosklimp.

Navelsträngen är ungefär en halvmeter lång och tjock som en tumme. Undrar hur den känns att klippa av. Är ju inte direkt ett litet snöre.

I natt var jag uppe och kissade fyra gånger, drack ett glas oboy, vaknade 100 gånger av att jag behövde vända mig, hade ont i ryggen eller fick sammandragningar och var dessutom vaken och läste tidningen mellan 4:00 och 6:30. Brödil, när du kommer ut får du härja lite med din pappa också, jag hade bara hjärta att hålla honom vaken en halvtimma :)