vänstervriden

När vi var hos barnmorskan igår konstaterade hon som sagt var att Brödil låg med huvudet nedåt, ryggen åt höger och tassarna ut åt vänster. Det var inte optimalt, sa hon och menade att det vore bra om jag kunde försöka sova mer på höger sida för att lura Brödil att vända sig om och ha tassarna ut åt höger. Inte optimalt och inte optimalt. Det var det inte att sova på höger sida heller. Jävligt ooptimalt skulle jag säga. Jag sover på vänster sida och Brödil är vänstervänd, det är ju ändå valår i år. Så det så!

vila

Jag och Brödil är hemma och vilar. Sista jobbdagen blev inte den 7e augusti utan igår. Idag var vi hos barnmorskan. Inte vår vanliga, för hon är på semester, utan en ny. Allt såg bra ut, blodtrycket som vanligt och järnvärdet hade gått upp efter min tvåtabletteromdagenkur.

Siffrorna blev så här:

Hb 117
Blodtryck 110/60
Vikt + 10,3 kg
Hjärtljud runt 140
Sf 32

Sen sa jag att jag hade ganska ont och undviker att gå så mycket som möjligt. Att det trycker neråt i magen. Hon frågade om sammandragningar och jag sa, att jo, det har jag mycket av. Så kollade hon hur Brödil låg. Fortfarande med huvudet neråt, långt ner och fixerad. Detta sammantaget tyckte hon var lite oroande så hon sa att resten av veckan ska jag vara sjukskriven. Imorgon ska jag träffa en läkare som ska kontrollera livmodertappen. Brödil sparkade glatt när han fick tidig semester. Själv känner jag mig lite tom på något sätt. Jag var orolig tidigare beträffande sammandragningarna, nu tror jag snarare att Brödil kommer jävlas och stanna kvar till v 42 bara för att. Känner mig dum som går hemma också. Daniel säger att det är "duktig flicka" -symtom. Jag vet inte. Samtidigt vill jag ju bara att Brödil ska ha det bra. Att han ska hinna bli färdig.

v 34

Något sent kommer nu vecka 34 och Brödil närmar sig långsamt färdigbakad. Alla inre organ utom lungorna är klara. Själv börjar jag känna mig mer än färdigbakad. Kavlad, knådad och jäst till bristningsgränsen snarare. Jag kan bara sova korta stunder i taget och måste hela tiden växla mellan rygg och vänster sida för att inte få för ont.

På vårdguiden står det att livmodern är jättestor nu och sen frågar de om jag kommer ihåg hur det var när magen var platt. Men, nej, det gör jag knappt, jag minns inte heller hur det var att ha en navel. Ändå vet jag att jag kommer sakna magen, sakna att sitta och klappa på den, ha sällskap med den på tunnelbanan och tråkiga möten, ha någon som kravlöst bara är med mig.

den tyska vagnen och den stora världen

Vi har köpt vagn. Det blev den tyska. Teutonia Lambda. Den är bra om man är lång, inte för att Daniel är exceptionellt lång, men han är exceptionellt stel, så jag vill inte att han ska behöva gå böjd minsta lilla. Den är fin och svart och var inte alltför dyr och inte alltför begagnad. Nu står den i vardagsrummet och skrämmer mig lite. Skrämmer mig för att det är läskigt att Brödil inte alltid ska vara där i min mage, där inget farligt kan hända (Utom miljögifter i fiskar, att jag snubblar när jag cyklar på Daniels cykel eller att Brödil sparkar sönder revbenen så han sticker sig på dem, men i övrigt inget farligt.)

Ute i stora världen är det farligt. Jag och den tomma barnvagnen åkte tunnelbana hem från Hägerstensåsen. Byte i Slussen. Människor ville inte akta sig och släppa av mig. Hissen luktade och jag höll andan. Brödil kommer inte kunna hålla andan. Daniel mötte mig vid Björkhagen och då var jag tvungen att gråta lite och säga att Brödil måste stanna kvar i magen för alltid, för världen är så stor och farlig. Daniel sa att då kan vi ju inte klappa på Brödil, men jag klappar på Brödil jämt, det är därför jag inte känner att jag har tid att jobba mer nu. Jag klappar på Brödil och Brödil tassar tillbaka.

När Daniel är borta dansar vi på bordet...

... eller äter Pizza!

Jag jobbade hemifrån idag. Skönt med ett jobb där man kan göra det ibland. Mailade, skrev och fixade en massa telefonsamtal och fixade med det sista inför Pride. Blev bara gröt till lunch, så när Daniel jobbade sent så bestämde jag och Brödil oss för pizza. Vår pizzeria har öppnat igen efter semestern, vilket känns tryggt. Ska ju äta där mycket de närmaste veckorna är ju planen.

Godaste förortspizzan - paradiso - skinka, ananas, banan & curry!

Fjäderholmarna

Jag och Daniel hade ledig dag igår så vi gjorde en utflykt till fjäderholmarna. Först åt vi långfrukost och gjorde morots och kanelpannkakor till matsäck.

Stockholms närmaste skärgård

Daniel badade även om det var lite kallt.

Jag och Brödil var badkrukor

Magmys

Resultatet

Ja, ni ser ju själva vem det var som var sugen på muffin.

baka baka liten kaka

Jag är så sjukt sugen på kladdkakemuffins, men så har vi inget strösocker hemma. Var dock inget problem att skicka iväg Daniel till 7eleven och handla. Han har köpt en longboard och är lycklig som ett barn.


Får kanske spara någon muffin till Daniel ändå... (fråga inte mig varför katten är så dålig på engelska)

v 33

Nu finns det inte mycket plats för Brödil att vända sig på, ändå ska hon växa ganska mycket till. Nu ligger vikten runt 2000 g. Jag var lite orolig igår att Brödil ändå hade vänt sig åt fel håll, för jag kände plötsligt sparkar på andra ställen än vanligt, men idag är allt som vanligt. Det sparkas något enormt och buffas och trycks och tassas och härjas. Det är både mysigt och lite obehagligt. Börjar bli rätt stark nu.

Brödils lagunohår, håret som täcker hela kroppen håller på att försvinna nu, medan huvudhåret, ögonbryn och ögonfransar växer till sig. Jag är nyfiken på Brödils hår, jag tänker mig att det kommer vara ljust för att jag är så ljus, men det kan ju faktiskt vara som Daniels.

Brödil i siffror v 32

Vi var hos barnmorskan i torsdags och fick lite nya siffror.

Sf-mått 31
Hb 106
Blodtryck 105/60
Hjärtljud runt 130
Vikt +9,8 kg

Det betyder alltså sf-måttet följer sin kurva, att jag måste äta ännu mer järntabletter, att jag har finfint blodtryck, att Brödil var lite lugnar än innan och att jag snart får fira +10kg.

Sen kände hon hur Brödil låg i magen också, huvudet neråt. Duktig! Rumpan mot mitt högra revben och tassarna ut åt vänster. Idag har det tassats väldigt mycket och hårt.

Har haft rätt ont de senaste dagarna. Inte riktigt i fogarna, eller det känns inte på samma sätt som förut i alla fall, utan mer i magen, långt, långt ner, men det är inte ett dugg skönt när jag står eller går minsta lilla steg. Cyklade till Daniels jobb på lunchen och grät lite för att jag tyckte så synd om mig själv. Nu längtar jag till måndag och ledig dag.

getingsommar

Getingarna älskar värmen och nu har några av dem byggt ett bo under taket på vår balkong. Inte ett sånt där grått, hängande, pungbo som man kan slå ner utan in i ett litet hål. Jag vill inte ha getingar här när Brödil kommer så jag ringde en skadedjursbekämpningsfirma som vår hyresvärd hade avtal. De skulle höra av sig i början på nästa vecka. Men känns lite jobbigt ändå. Imorse dödade jag en med Daniels hebreiskabok.

Myggsommar är det dock inte. Alldeles för torrt. Det är annars något som jag hoppas att Brödil ärver av mig. Att hon inte får myggbett. En mycket bra egenskap. Farmor får inte heller myggbett och inte pappa heller särskilt mycket, bara när han är utomlands. Själv har jag nog inte fått ett myggbett i hela mitt liv, eller kanske ett eller två, men de kliade inte.

värmebölja

Läser på aftonbladet att en värmebölja som denna inträffar i snitt en gång varje årtionde. Senast det var sådana här temperaturer i Sverige under så här lång tid var 1994. (För övrigt en annan fin vm-sommar.)

Det var väl härligt att vi timade det med att släpa runt på den här magen.

Idag har jag badat två gånger i Hellasgården med Cissi. Det var riktigt skönt. Inte ens en badkruka som jag kunde klaga.

Nu sitter jag naken och bloggar, men ska ta mig en iskall dusch och sen åka till Malin o Jonas och se finalmatchen. Kanske måste ta på mig lite kläder bara...

vagnen

Vagnen. Vet inte var jag ska börja. Det finns ungefär 10.000 modeller, färger och former och lika många åsikter. Precis som med allt annat när det gäller barn (och hundar) är många man pratar med tvärsäkra och bara en variant duger.

Egentligen är det ju inte så svårt. Brödil ska kunna ligga i den, den ska rulla, jag ska slippa bära. Punkt. Men, och här pratar vi ett jätteMEN, det är inte så enkelt i alla fall.

Jag är nervös över det här med att bli förälder. Så klar. Vem är inte det? Jag är nervös över att jag ska vara hemma helt själv med Brödil. Jag är rädd för att jag ska känna mig ensam och ledsen och inte veta vad jag ska hitta på hela långa dagarna, att jag inte ska räcka till. Jag är rädd för att Brödil ska vara ledsen, skrika och inte kunna sova. Och så lägger jag den rädslan och den nervositeten i vagnköpet. Att om jag bara har en bra vagn, den perfekta vagnen, som är lätt, som är stabil, som är trygg och lite fin, som gör att jag kommer ut, går promenader, kan handla tunga matkassar, kan gå i affärer, kan fika på trånga fik, kan åka buss själv, kan gå i två meter snö, kan svänga på en femöring, kan gå på grusvägar, kan åka trånga hissar, kan få plats i rusningstrafiken. DÅ. Då kommer det gå bra trots allt.

Igår var jag och Daniel på en barnvagnsaffär för att provköra. Vi ska köpa på Blocket, men provköra måste man ju. Två varianter står det mellan. Den stabila, rejäla, lite klumpiga Brio Happy eller den smidigare, lättsvängda, men dyrare Teutonia Cosmo/Fun.

Happy...?

eller Fun?

v 32

I denna vecka börjar Brödil utveckla förmågan att svettas. Känns lämpligt. Själv är jag bra på att svettas, ungefär det enda jag kan just nu känns det som eftersom hjärnan har kokat bort.

Brödil väger runt 2 kg. Jag har nog gått upp ungefär 10. Det börjar bli tungt att andas, det trycker upp mot lungorna. Brödil sparkar rätt högt upp också och värmen gör ju sitt.

På vårdguiden står att man ofta får sammandragningar och förvärkar vid den här tiden. Bah, tror jag kände det någon gång runt v 20. De ska inte göra ont. Det gör de inte heller, eller i alla fall inte alltid, men ganska ofta tycker jag att det känns rejält obehagligt, men det är ju inte aj-ont direkt. Ska prata med barnmorskan på torsdag om det när vi ändå träffar henne.

Idag är det också den 11 juli, det innebär exakt 2 månader. Men inget är ju exakt när det kommer till den här gravidgrejen, men lite extra kan man ju fira.

Rumpa

Brödil är lite nervös. Här ska spelas fotboll. Den fantastiska bläckfisken har iofs tippat Tyskland som segrare, men tre viktiga spelare har influensa och av någon anledning byts den grymma målvakten Neuer ut mot någon som heter Butt i efternamn. Ser ju inte så förtroendeingivande ut.

Apropå namn så har Daniel blivit kär i namnet Elia. Jag är inte helt övertygad, men jag kan tänka mig det. Det är bara att inse att det inte finns något lika självklart som Signe när det kommer till killnamn.

insomnia

Klockan är 2:16. Jag är rastlös. Brödil är antagligen också rastlös. Han vrider och vänder på sig. Jag har tråkigt. Jag har läst bloggar, tittat på Lindsey Lohans nagelack och Littorins avhopp. Nu vill jag sova. Sova är kul. Förr i tiden var jag bra på att sova. Jag saknar att kunna sova på mage.

familjen Mafner på Västtorp

Vi hade det fint på Västtorp.



Nu vill vi snart åka dit igen. Typiskt att man ska behöva jobba. Brödil undrar om barnarbete verkligen är tillåtet.

Undrar vems pigment Brödil får? Eller snarare om Brödil får pigment, eller om han väljer att bli som mig. Bländvit.

Överrasknings picknick

Vi har ju lite olika aktivitetsnivå jag och Daniel. Magen har förstärkt det, kan man lugnt säga. Igår var jag dock ledig och hade en jättemysig dag först i Djurgårdskyrkan och sen med Malin, Jonas och en liten, sjuk Alva. Så då hade jag lite energi över. Fixade mysig picknick med färskpotatis, färska rödbetor, halloumi och trädgårdstomater och var nästan färdigpackad när Daniel kom hem från jobbet. Så cyklade vi till Hellasgården och åt på en filt.

Så här glad blev Daniel.


Sen badade vi. Brödil för första gången. Det var 22 grader i vattnet, men det tog ändå 20 minuter för mig att ta mig i vattnet. Att jag är en badkruka kan jag nog skylla på Brödils morfar.

Bortskämd var ordet, sa Bull

Brödil har fått ännu fler presenter. Denna gång från England där bonuskusin Alva har varit och semestrat. Tack, tack!!!


Söt elefant dress.

I övrigt har Brödil fått bigaråer och jordgubbar i dagarna tre. Idag inhandlades också nya trädgårdstomater. Lyx.

v 31

Fyra timmar in på den nya veckan kommer detta inlägg. Här är varmt som i en bastu så jag kan inte sova. Dessutom är det ett väldans tjattrande på en massa småfåglar och ljust som om det var mitt på dagen. Det här med sommar alltså, men att klaga det minsta lilla på sommaren är ju något av en svensk dödssynd så jag slutar nu.

I vecka 31 är Brödil ungefär 40 cm och väger 1800 gram. Det är inte dåligt. Men jag har ändå så svårt att föreställa mig att det ligger 40 cm bebis där i magen, även om den börjar bli rejält stor nu. På vårdguiden står också att de flesta bebisar inte lagt sig tillrätta än, utan omväxlande kan ligga med huvudet upp eller ner. Det är mysigt att känna Brödil stöka runt. Oftast tror jag hon ligger som en avlång limpa längs hela magen. Igår när jag försökte pressa henne tillbaka lite när hon tryckte sig långt ut på vänsterkanten blev hon sur och sparkade riktigt hårt tillbaka.


Så här ser det ut enligt vårdguiden i v 31.

När det gäller mig så ska tydligen lungkapaciteten ha ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det känns, andfådd kan jag bli av att gå foglossningsmyrsteg till tunnelbanan.