Något sent kommer nu vecka 34 och Brödil närmar sig långsamt färdigbakad. Alla inre organ utom lungorna är klara. Själv börjar jag känna mig mer än färdigbakad. Kavlad, knådad och jäst till bristningsgränsen snarare. Jag kan bara sova korta stunder i taget och måste hela tiden växla mellan rygg och vänster sida för att inte få för ont.
På vårdguiden står det att livmodern är jättestor nu och sen frågar de om jag kommer ihåg hur det var när magen var platt. Men, nej, det gör jag knappt, jag minns inte heller hur det var att ha en navel. Ändå vet jag att jag kommer sakna magen, sakna att sitta och klappa på den, ha sällskap med den på tunnelbanan och tråkiga möten, ha någon som kravlöst bara är med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar