spex

Istället för att gnälla på att ännu en natt har passerat utan att något vatten har gått så kommer här lite bilder på den lilla spexaren.

Tyvärr är det ju inget ljud till bilderna, men att höra henne sjunga och prata när hon presenterar sin enmanscirkus är så himla härligt. Teaterapan. Här står hon på scenen/stenen och sjunger. Ingen annan får sjunga med. Bara hon i centrum.

v 39

Den här rubriken har aldrig funnits i den här bloggen förut. Jag har aldrig varit i vecka 39. Jag har aldrig varit gravid så här länge förrän nu.

Du slog rekord Bäril. Nu är det inte kul längre. Kom ut.

Havsörnen

Signe är numera havshörn. Nya avdelningen på dagis heter havsörnen. Bästa pedagogen från lillavdelningen har också följt med så det känns tryggt trots att hon inte längre får gå med bästa kompisen Lias. Vi vet inte varför de har valt att göra så, men jag känner mig trygg med att pedagogerna vet hur de gör bra barngrupper. De har lång utbildning och erfarenhet. Signes havsörnar och Lias ejdrar arbetar dessutom väldigt mycket ihop och ligger vägg i vägg och allt som oftast är dörrarna öppna mellan avdelningnarna.

Det märks på Signe att det är lite tufft att vara tillbaka på dagis. Hon blir ledsen när hon ska åka, är inte riktigt sig själv när hon kommer hem, har tom sovit middag flera dagar, så det är nog tröttande att ha blivit havsörn också. Idag pratade hon om stora barn på nya avdelningen som hade visat snoppen. Oj oj. Mycket ska man vara med om.

Efter den första dagen på havsörnen satt dessa konstverk uppe på vägen. Det ritas väldigt mycket. Inte bara människor nu för tiden utan valar, delfiner och kanelbullar. Här är det dock människor. Bland annat morfar Thomas.

Skriver gör hon också. Mest I, T, O, D, F och E.

för tre år sedan

Just nu för tre år sedan låg jag och födde barn. Jag var bara en halvtimma från att bli mamma. Vid halv tio var jag öppen tio cm och tio minuter senare var hon född.

Att bli tvåbarnsmamma är segare. Här händer det absolut ingenting. Snart kommer jag ha varit gravid längre än jag någonsin varit det tidigare. Känns väldigt segt. Idag har jag varit trött. Jag är också trött på alla dessa sammandragningar som håller mig vaken om natten.

Så Bäril, nu är det verkligen fritt fram. Ingen födelsedag att ta hänsyn till, inget kalas. Du kan skita i att Daniel har tennismatch i helgen. Kommer du nu hinner han ju dessutom spela den. Så... sätt igång.

Så här stor är jag idag. Vecka 38 (37+4).

Blir helst inte så mycket större. 

Bäril får gärna sjunga ner lite. Just nu pressar han sig in under höger revbensbågar med sin lilla rumpa och liksom tänjer revbenen utåt. Det är inte skönt, om man säger så.

Grattis världens finaste

Idag blir hon tre år. Stora, fina Signebus. Lillelus.
Så stor och så liten på samma gång.

Igår lärde vi henne att när det är födelsedag så ska man sova räv tills mamma och pappa kommer och sjunger med ljus och paket. Hon vaknade vid halv sju och ropade på mig. Vi smög upp på pottan och Daniel gick ner och fixade mackor. När hon kissat fick hon krypa ner i stora sängen och sova räv och jag gick ner till Daniel så gick vi tillsammans upp och sjöng.

Det var nästan för många paket. Eftersom jag älskar paket hade jag köpt en massa billiga pysselsaker, egna små skrivblock, understrykningspennor, stämplar, minituschpennor, burkar, hårsnoddar, men hon ville leka med varje sak efter hon öppnat just det paketet så det tog en evighet innan allt var öppnat. Ett eget paraply med kattöron fick hon också och ett riddartält och en kängurufamilj till dockhuset.

Sen lekte vi hela förmiddagen med alla nya saker och allt fint hon fick igår på kalaset.

 Kalaspepp igår

 Koncentrerat lyssnande när kalasgästerna sjunger Jag må hon leva och sedan presentöppning i sängen.

Tack Signe för att jag har fått vara din mamma i tre år. De bästa åren i mitt liv. Du gör mig stolt och glad och rörd och gråhårig varje dag. Du är min sol och min oro. Du är det finaste som finns.

Tack!

 

Pappa du är:

Tokig, slarvig och jätte jätte jätte jätte jätte jätte pruttig.

fulltid och övertid

Vi har nu gått in i vecka 38 (37+1 idag) och Bäril är alltså färdigbakad. Inget nytt händer. Han lägger på sig i vikt, gottar in sig, sparkar, övar lungorna, leker med navelsträngen och som vanligt petar näsan. Om han bestämde sig för att titta ut nu få vi föda på Södra BB (om det inte är fullt) och han räknas som fullgången.

Dock är det fortfarande ett antal dagar till beräknad födsel. Närmare bestämt 19 stycken. I mitt huvud är det dock bara 3 dagar. Det är nämligen tre dagar till den 26 augusti och Signes födelsedag och allt som innebär att jag bär runt på Bäril längre än jag bar runt på Signe kommer kännas som övertid. Och Signe bar jag ju på till v 37+4.

Jag vet så klart att det är väldigt korkat att tänka så. Det kan bli otrooooligt många dagar på övertid då. Typ 30 stycken om man räknar med att man blir igångsatt på bf +14, för min del den 25 september. Jag undrar vad det skulle göra med min mentala hälsa. Men å andra sidan, vad har denna graviditet inte redan gjort med min mentala hälsa? Finns liksom inte så mycket hälsa kvar att jinxa med.

Frågan är bara vad jag ska göra av alla dessa dagar. Jag vill mest ligga i sängen och ta igen förlorad nattsömn, men dagarna går rätt långsamt då, så något behöver jag ju boka in varje dag. Igår hängde vi med mormorn, storhandlade på Willys. Köpte 11 paket tvättlappar att fylla vindsförrådet med. (mental hälsa, lala la la la). Idag ska jag luncha med Melina och Emmi och imorgon ska vi eventuellt lyssna på gospel i Kungsan, på söndag blir det födelsedagskalas för Signe och på måndag fyller hon år. Så jag har att göra.

Vi har också ägnat oss åt andra förberedelser. Var inte alls så förberedd när Signe kom. Då hade vi dock spridit ut förberedelserna lite under graviditeten. Nu har vi mer hets-förberett sen Daniel kom hem från Frankrike.

Det här är de senaste dagarnas fixande.

 Vi har fixat ett skötbord ovanför tvättmaskinen. Signe och Daniel målade det vitt.

 

Och så här blev resultatet.

 

  

Jag har köpt proviant till förlossningsväskan. Har inte visat för Daniel. Vet han om att det finns finsk lakrits där kommer han gå och tjuväta. Inte för att det här med snasket i förlossningsväskan var något jag brydde mig om med Signe. Jag hade verkligen inte tid att äta inne på förlossningen. Det sista jag åt innan hon föddes var en risifrutti som Daniel tvingade mig att äta samtidigt som jag stod i duschen med värkar var tredje minut. När jag ätit upp den kräktes jag. Bra där. Men. När Bäril är född kanske jag vill ha möjligheten att festa loss på finsk lakrits.

 

Bäddat vagnen med dyr filt och köpt en snygg väska från Granit som inte är en skötväska att ha på vagnen. Mycket nöjd.

Ja, det var väl allt. Förutom de där 11 förpackningarna tvättlappar i förrådet men de får ni ingen bild på.

Förnuft vs känsla

Mitt förnuft fortsätter hålla fast visa att det vore ju fint om Signe fick fylla år och ha kalas innan Bäril kommer. Förnuftet har dock inte mycket att sätta emot känslan.

Känslan vill ha ut Bäril typ igår. Känslan vill äta 10 kg ananas, gå i trappor, dricka 18 liter hallonbladste, ligga, putsa fönster och gå långa promenader. Känslan är beredd på att göra vilka ovetenskaplighetet som helst för att sätta igång en helt annan sorts födelsedag än Signes. 

Måste behärska mig. 

Mage vecka 36+6

Budget

Om man gjorde en budget för graviditeten skulle man få ha en särskild post som hette:

Saker man "fyndar" på blocket/tradera från v 37 och framåt för att ha något att göra när man är ledig och väntar.

Detta fina set kom med posten idag. Traderavinst för 33 kr. 

Och den här har jag precis köpt i mina gamla hoods, Björkhagen.

Bloggar förresten från parkbänk. Hade glömt bort hur långt det var att gå till tunnelbanan. Måste pausa. Andas lite. 

en lillasyster

Calle och Ester fick en lillasyster till Edvin i  natt. Allt hade gått bra, men snabbt. 

Så overkligt fint. 

Gråter så klart floder.

IKEA

Har överlevt Ikea utan att sätta igång någon förlossning. Betyder nog att Bäril stannar till v 42.

Pappersavdelningen gav liten utdelning, men vi har köpt en matta till "biblioteket", vår läshörna i vardagsrummet. 

Här bulle på bussen hem. 

förlossningstankar

I fredags var Cissi och Fredrik här med Ingrid och Lillemor, 2 år respektive 6 månader. Signe och Ingrid lekte jättefint. Signe ansträngde sig att dela med sig utom när hon var hungrig, Ingrid tyckte det var spännande med ett större barn och hängde med på det Signe bestämde och Ingrid har också ett språk så de kunde prata med varandra. 

Matchade i orange.

Jag och Cissi pratade förlossning. Med hennes första gick också vattnet som det första som hände. Sen hade hon en lång och kämpig förlossning. Med Lillemor däremot gick inte vattnet förrän mot slutet,men då var förlossningen mkt bättre. Jag undrar vad som kommer skilja Bärils och Signes förlossningar åt. Även om jag vet att allt kan se olika ut så tänker jag mig ändå vattenavgång som start. Tror jag måste försöka tänka om lite. 

I natt stressade Bäril mig en smula. Signe vaknade vid 00.15 och jag låg där fem minuter. Då gjorde sammandragningarna plötsligt lite ont. När jag la mig i sängen igen kollade jag hur ofta de kom för min känsla var att det var ofta. Vid halv två såg det ut så här:

Ungefär 2,5-3 minuter emellan. Inte alls föda bäbis ont men helt klart inte kunna sova ont. Jag duschade i en halvtimma och sen lugnade det ned sig. Nu på morgonen kommer de helt oregelbundet nån någon/några gånger i halvtimman tror jag och gör inte ont. 

Bäril, bara för att du har fått vagn och säng betyder det inte att vi är klara. IKEA, pappersshoppen, ringer det en liten klocka...? Ja, precis. Jag vill dit. Signes födelsedag. Hinna ha kalas. Kunde vara en bra grej om vi hann packa den där förlissningsväskan. Köpa lite miniblöjor. Osv.

v 37

I torsdags gick vi in i vecka 37 (36+0). Då var vi också hos barnmorskan. Allt såg bra ut enligt trätratten och måttbandet. Vad trätratten sa vet jag inte men måttbandet sa ett sf-mått på 32. Mitt järnvärde hade gått upp något till 110, får tacka brustabletterna, messmöret och jordgubbarna för det. Fick en ny tid den 2a september. Men jag hade ju tänkt föda den 1a så det vill jag inte riktigt kännas vid.

Det är nästan fritt fram för Bäril nu. Han har en vagn. Vi fick låna en av Lisa och Simon. Han har ett babyskydd, också det lånat av Lisa och Simon. Han har en säng, köpt på blocket efter två veckors hårdbevakning. Sängen är bäddad. Signe har provat lägga dit alla gosedjur. Dessa har även fått åka vagn. 

Så, vi börjar bli redo. Men Bäril, håll dig på din plats till efter Signes födelsedag. Ok?!

Och det här är vad jag tänker ägna mig åt kommande veckor:

... även om jag har hört rykten om att IKEA har öppnat sin pappers-avdelning i Kungens kurva och det kan vara så att jag måste dit lite också...

Pettsson och Findus

Sedan Signe var runt 1 år har vi läst Pettsson och Findus. Från början mest boken med tjocka sidor och ingen text, men nu har vi nästan alla böckerna. För något år sedan fick man berätta mer fritt kring bilderna, nu läser vi allt. Hon har ett Findus gosedjur, Pettsson och Findus pussel, hon älskar Pettsson och Findus på film, hon har kramat Findus på junibacken och nu har hon också besökt Pettsson och Findus på Julita.

Så himla bra grej. Lagom mycket folk. Pettsson och Findus tog sig tid. Hängde med alla barn. Lekte kurragömma, fixade en scen som barnen fick gå upp och uppträda på. Pratade. Gick på mucklarjakt.

 Ögonblicket då Pettsson dyker upp. Förvåningen och lyckan.

 Pettsson undrar om någon sett Findus och hur han ser ut om de ska hjälpas åt att leta. Signe är inte ett dugg blyg utan går fram och säger att Findus har gröna ögon. Eller ok, lite blyg, därav greppet om tröjan, men hon gick fram när alla andra barnen fortfarande höll lite distans. Tuffing!

 När Findus är hittad blir det kurragömma. Räknar till 30.

 Och nu, trix på scenen. Ett benvrid.

 Lyfta ett ben i luften. Applåder på det.

 Tack så mycket Signe!

försäkringskassan - check!

Loggade in på försäkringskassan och min sjukskrivning hade blivit godkänd och jag får pengar utbetalade vilken dag som helst. Tackar tackar.

Anmälde föräldraledighet också. Så från och med måndag nästa vecka är jag föräldraledig.
Eller egentligen anmälde jag nog inte. Försäkringskassan är rätt krånglig. Hatar är ett starkt ord, men... Jag tror jag ansökte om föräldraledighet, anmälde det gjorde jag nog när jag skickade in moderskapsintyget, eller eh, kanske tvärt om. Hatar det i alla fall. Måste till och med erkänna att jag har missat två vab-utbetalningar bara för att jag tycker så illa om att logga in där och min gamla inloggnin från SEB inte fungerade. Det var bara 1,5 dag. Jag bjuder på det staten. Gör något bra av det bara.

Semesterfix

Vi har semester. VI. Tillsammans Yay! 

Daniel befinner dig i någon sorts lägerkoma och är ovanligt lättretlig. Men, vi har semester. Det är ok. 

Jag befinner mig i gravidkoma och är mer lättretlig. Men, vi har semester. Det är ok.

Barnet är som vanligt, alla känslorna på huden och alldeles underbar.

Vi har rätt mkt att fixa med nu när det är semester. Saker som ska bli färdiga till Bäril kommer. Husfix och bebisfix.

Typ detta:

Lampor till hallen, biblioteket, vardagsrummet, Lusarnas rum.

Matta till vardagsrummet och biblioteket.

Säng till Bäril.

Vagn

Babyskydd till bil

Skötbord

Småplock som blöjor, tvättlappar, bröstinlägg, amningslinne.

Bärsele

Det kanske verkar som om jag är stressad. Jo lite kanske. Men jag älskar det också. Att få förbereda.

Idag fixade jag faktiskt två av dessa punkter dessutom. Har haft grym beslutsångest när det kommer till vagn. Begagnad eller ny. Modern eller retro. Fjädring och gung eller smidig och lätt. Billig eller dyr. 

Det blev gratis. Vi lånar Lisa och Simons retrovagn. Har inte sett den. Vet inte hur den känns att köra. Hur den funkar. Får hämta den på torsdag. Det blir grymt. Den har en ståbräda. Vi kan testa hur det känns, vi kan se hur Bäril är. Om han sover i vagn. Hur vår vardag kommer se ut. Vad som passar oss. Om retrovagnen funkar bra fortsätter vi med den, annars köper vi ngt annat när vi vet vad vi behöver. 

Gratis blev också babyskyddet. Det får vi också låna av Lisa och Simon.

Idag köpte vi nya regnkläder till lusen också. Billiga gallonisar från Åhléns och dyr jacka från pop. Redo för höst på förskolan. 

18 timmar kvar (ett gnällinlägg)

I 18 timmar till. Cirkus. Är jag ensam hemma (med Signe och Bäril så klart). Sen kommer Daniel. Som jag längtar. En anledning är ju så klart för att jag helt enkelt tycker om att ha honom hemma, men den största delen just nu, när jag halvligger i sängen i en obekväm ställning, för att obekväma ställningar är min lott, efter att ha nattat Signe efter en intensiv dag är för att jag vill ha AVLÖSNING.

På Västtorp gjorde jag typ inget mer än hängde med Signe, gick en minipromenad till hallonen, besökte Pettsson och Findus och promenerade typ 100 meter, besökte djurparken och promenerade kanske 1000 meter, blev bortskämd med mat, fika, bilåkande, någon som jagade, busade osv osv.

På fredag förmiddag när kylskåpet gapade tomt gick jag och Signe till bussen på Söndagsvägen. Tar typ 10 minuter att gå som gravid. Vi handlade på Matdax i Hökarängen, tog bussen tillbaka till Söndagsvägen. Packade alla kassar på vagnen och gick hem. Vi pratar alltså inte en jätteutflykt. Jag bar inte tungt. Men jag var tvungen att ställa in häng med Malin och Alva. Det kändes helt oöverstigligt att ta sig någonstans. Jag hade så ont.

Under dagen går det trots allt ok. Jag är igång. Kroppen är i rörelse. Jag måste vara igång, barnet måste rastas, få lunch, ibland lyftas upp och tröstas, jag måste böja mig efter grejer, fixa med sandaler, sätta på strumpor på ömtåliga fötter. Det är bara att bita ihop.

Så lägger jag Signe. Ligger på hennes obekväma madrass i 30-60 minuter och sen vill jag bara skrika när jag ska resa mig upp. Kroppen stelnar. Igår kväll kunde jag inte gå. Kröp till badrummet, kröp till min säng. Inte för att krypa är så himla bekvämt men ändå.

Alltså. Jag behöver avlastning.

Det känns som om min rygg går av. Som om fogarna har lossat helt. Profylaxanadas mig ner för trappan och är tacksam över trappräcken på båda sidorna som gör att jag kan häva mig ner som om jag gick med kryckor.

Ett annat intressant kapitel är sammandragningarna. Då pratar vi inte smärta som rygg och fogar men i går kväll blev jag rätt orolig. Från klockan halv åtta på kvällen kom de med relativ regelbundenhet var 15 minut ända till klockan tolv när jag äntligen lyckades somna ifrån dem. Det var ju inte så där, nu kommer jag föda snart, det var absolut inga värkar, men regelbundna sammandragningar när Daniel är i Frankrike innebär ändå en viss stress. Nu är jag lugnare dock. Tror inte alls att Bäril är på väg.

Men. Jag behöver avlastning. 

Bra plan

- Får jag inte pilla på Bäril? 

- Jo, det är ju klart att du får klappa på Bäril. 

- Ja, men inte så att han gråter.

vad får hon allt ifrån

Signe skriker varje gång man sätter på henne strumpor, hur försiktig man än är. Ibland undrar jag på allvar om hon har ont, men mest tror jag bara att det är obehagligt/tråkigt och allt som är irriterande, obehagligt, tråkigt, på något sätt inte behagar den lilla kungen resulterar ju i skrik, så alltså skriks det. Det spelar ingen roll hur vi reagerar. Det skriks i alla fall. Man säger förlåt. Det skriks. Man frågar om det verkligen gör ont. Man överdriver och ojjar sig och har sig. Man säger att hon får ta på sig själv, hon skriker då också.

Så satt vi på bänken utanför dörren på landet och ska sätta på strumporna för att kunna stoppa fötterna i stövlarna och gå och leta blåbär. Jag försöker få på den första. Korvar upp hela strumpan, töjer ut den så den knappt snuddar tårna och...

- Aaaaajjjiii!!!
- Du har verkligen ömtåliga fötter, Signe, säger jag uppgivet.
- Ja, eller hur, svarar hon med ett tonfall som säger att jag typ är dum i huvudet som inte fattat det innan, eller som låter som en försmak av Signe 13 år, som låter både allvarlig och ironisk på samma gång.

Som är så mycket Signe.

Strumpor och stövlar kom på. Fyra skrumpna blåbär hittade vi men det var bättre med hallonen. 

 Signe och mormorn.

V 36

Idag gick vi in i vecka 36 (35+0) Det innebär enligt min app 34 dagar kvar till beräknad födsel, vilket ju trots allt känns rätt avlägset. Men så räknar jag och Signe dagarna till hennes födelsedag och det är bara 18 dagar. Två veckor och fyra dagar. Så om Bäril går i sin storasysters fotspår är det mindre än tre veckor kvar. Galet!

Vi är hemma från landet och jag hoppas på en god natts sömn i mitt svala sovrum. Sömnen är inte att hurra för jyst nu och med bålgetingar som surrade hela nätterna utanför fönstret på landet var det inte enklare. 

Annars känns det helt ok. Jag har ont, men det är överkomligt. Bäril växer på sig och snart kommer Daniel hem igen. Då blir det gemensam semester i lite drygt en vecka! Yay! Då ska jag hinna gå in lite i Bärilbubblan har jag tänkt. Vi får se vad Daniel och Signe säger om det.

v 36 och rätt mycket mage nu.

min sol

Vi har varit från Daniel sedan i fredags. Både jag och Signe saknar honom. Vet inte vem det märks mest på, men vi är inte riktigt oss själva. Lite gnälligare och grinigare liksom. Det är mycket känslor. Jag med gravidhormonerna och Lusen med en snart-treårings alla känslor på utsidan. Det är ledset, argt, glatt, jublande, bestämt, irriterat, nyfiket och det växlar blixtsnabbt. Men när hon är en sol. Då är hon verkligen den största solen. Min sol.

då och nu

Kollade gamla blogginlägg. För ganska exakt tre år sedan, eller det skiljer två veckor, så såg det ut så här:

v 37. 2010 

v 35 2013

Samma spegel. Samma linne. Kvällsljus. Mage med tatuering och fler bristningar.

Annars ganska likt.  

Märkligt det där. Att vi gör 11-septemberbarn båda gångerna. Sen att Signe blev ett augustibarn, det är en annan sak. Hon var ju också beräknad 11 september. Jag måste vara riktigt fertil där runt jul. Säkert all julmat. 

Bäril får gärna bli ett septemberbarn. Då hinner Signe fylla år, jag hinner vara med och fira av Lia på gamla jobbet och Bäril hinner växa sig stor, tjock och nöjd. Bra plan. Den kör vi på!

Västtorpsemester

Imorgon åker Daniel till Frankrike så jag och Signe har åkt på semester till mormorn och morfarn på Västtorp. Det tar ju ungefär 1,5 timma med bilen hit och jag har nästan förträngt hur det var när Signe var mindre. Nu är det lite gnäll då och då och frågor om hur lång tid det är kvar och vi skämtar om att hon har myror i byxan, men på det hela taget går det så bra att åka bil nu för tiden.

Eftersom det är fredag har vi ätit hemmagjord mjukglass till kvällsfika och efter den sockerkicken blev det boule. Sommarkvällar, alltså, himla härliga.

Tydligen är det så där man ser ut när man spelar boule. 

Eller så var det någon sorts apdans. Vad vet jag.

 

Det är grymt att kasta överhandskast annars men nu ska du kasta så här, visar morfarn.

 Precis så där. Och med en skyddande hand. Man vill ju inte att klotet ska komma upp i pannan.

 Det fanns en del energi kvar. Så mormorn och Signe gjorde någon slags flygövning. 

Mormorn flög inte lika bra.

Sen slog tröttheten till, från en sekund till en annan. Från solstråle till stora tårar och orden: jag är rädd. För vadå, frågade jag. Nej, jag är bara rädd och så tårarna rullande ner för kinderna. Det är som när hon var liten, men på ett annat sätt. Att hon inte riktigt kan känna att hon blir trött och att det sen bara slår över och blir för mycket. Läggningen gick jättesnabbt sen i alla fall och efter tio minuter sov hon med Findus i ena handen och håret i andra.