vad får hon allt ifrån

Signe skriker varje gång man sätter på henne strumpor, hur försiktig man än är. Ibland undrar jag på allvar om hon har ont, men mest tror jag bara att det är obehagligt/tråkigt och allt som är irriterande, obehagligt, tråkigt, på något sätt inte behagar den lilla kungen resulterar ju i skrik, så alltså skriks det. Det spelar ingen roll hur vi reagerar. Det skriks i alla fall. Man säger förlåt. Det skriks. Man frågar om det verkligen gör ont. Man överdriver och ojjar sig och har sig. Man säger att hon får ta på sig själv, hon skriker då också.

Så satt vi på bänken utanför dörren på landet och ska sätta på strumporna för att kunna stoppa fötterna i stövlarna och gå och leta blåbär. Jag försöker få på den första. Korvar upp hela strumpan, töjer ut den så den knappt snuddar tårna och...

- Aaaaajjjiii!!!
- Du har verkligen ömtåliga fötter, Signe, säger jag uppgivet.
- Ja, eller hur, svarar hon med ett tonfall som säger att jag typ är dum i huvudet som inte fattat det innan, eller som låter som en försmak av Signe 13 år, som låter både allvarlig och ironisk på samma gång.

Som är så mycket Signe.

Strumpor och stövlar kom på. Fyra skrumpna blåbär hittade vi men det var bättre med hallonen. 

 Signe och mormorn.